Ett mästerverk!
Setting: Tyskland på trettiotalet.
Handling: En politiskt övertygad skådespelare ändrar gradvis sina ideal för att få fortsätta ägna sig åt sitt skådespeleri. Han offrar allt för att fortsätta vara i publikens gunst. Regissören Szabo låter oss också få en bild av hur lätt ett samhälle drastiskt ändras.
Omdöme: Det har framkommit att regissören Szabo lämnade ut information, under kommunisttiden, till den ungerska säkerhetstjänsten. Villigt rapporterade han om sina vänner och bekanta till regimen. Sedd i detta ljus skulle filmen kunna ses som ett försvarstal från Szabos sida. Essensen i filmen är människans litenhet i en föränderlig värld och hur lätt det är för en person att bli en, med Lenins ord; "nyttig idiot". Enligt mig den bästa filmen som någonsin har gjorts, mycket beroende på skådespelaren Klaus Maria Brandauers gestaltning av huvudpersonen Hoefgen. Denne är en av världens kanske fem bästa skådespelare. När det gäller psykologiska porträtt så är Brandauer antagligen outstanding.
För er som ser filmen: om du inte kan bjuda dina vänner på öl, skulle du då anstränga dig för att rädda deras liv?