Dessutom är boken snygg och ganska Conan-stämningsfull. Mycket halvnakna människor av alla sorter. Någon gräslig illustration blundade jag dock för.d20 är det som gäller för det här spelet, med allt vad det innebär. Om det är ett bra system eller ej behöver inte jag ta upp här, men det verkar passa Conans värld. Antingen är du något och kan slå ihjäl ett tjugotal vakter själv eller så är du en av vakterna... Conan-världen har ju inte riktigt plats för vanligt folk och på så sätt funkar level-systemet ganska bra och även d20-systemets speciella färdighetssystem visar får fram hur "enkelspåriga" människorna är i Howards historier. Eftersom det är d20 är det lättast att göra en jämförelse med DnD.
Det som är nästan samma som i DnD:
I spelet spelar man uteslutande människa, men alla de olika kulturerna har en massa olika plus och minus på färdigheter och grundegenskaper så det blir inte så enformigt. Cimmerier har givetvis minus på verbal diplomacy och bluff för att förklara varför Conan alltid är så rättfram så att han blir tvungen att slå ihjäl vakter i parti och minut. Varje kultur har favoured class som spelar lite annan roll än i DnD. På level 1, 5 och 10 i sin favoured class får man ett extra feat.
Klasserna är genomgående bättre än i DnD eftersom de på varje level får något class feature eller feat. Många av förmågorna de olika klasserna har överlappar lite över klasserna så att man kan få samma sak fast lite bättre/sämre i en annan klass. Dessutom är savesen ofta två bra och ett dåligt. Några prestigeklasser har jag inte sett till men multi-klassande uppmuntras. Klasserna man kan spela är:
Barbarian: lite som barbaren i DnD, smidig (uncanny dodge och liknande)
Borderer: ranger-typ med favoured territory. väljer likt rangern en fighting style (avstånd, närstrid eller fällor)
Nomad: kan liknas vid en "ranger med häst". Har en lite sämre variant av favoured territory.
Soldier: massor av feats och "formation combat" som ger en massa plus när soldater med samma förmågor slåss tillsammans.
Thief: kan bli en rogue som i DnD men sociala skills är inte hans främsta sida.
Noble: Massor av sociala skills och ledarskapsförmågor. Kan bli en bra fighter eftersom han trots +15 i Base attack får upp till ytterligare +4 om han slåss med de vapen som är vanligast för hans kultur.
Temptress: Försök att inte bli lurade av henne! Sjuk massa diplomacy-förmågor men kan även skaffa sig lite sneak attack eller gifter.. har ett par olika inriktningar att välja på, varav lite magi är en av dem.
Scholar: Den enda klassen som kan bli en riktigt bra spellcaster, men kan även låta bli och få en massa feats istället.
Pirate: Tuffaste klassen? Farlig fighter som även har en hel del sociala färdigheter.
I allmänhet passar klasserna Conan-världen bra. Förmågorna är tuffa som tex piratens "To sail a road of blood and slaughter" som gör att en pirat får en fri coup de grace varje runda utan några negativa effekter. Dessutom får man plus på imtimidate den rundan om man lyckas...
De flesta klassernas förmågor innebär val mellan olika typer av "karriärval", tex politiker, lönnmördare eller något annat. På så sätt kan man göra ganska mycket med klasserna som de är. Även om det kanske är svårt att överföra dem till en annan värld.
Feats-listan innehåller de gamla vanliga featsen från DnD men metamagic-featsen är borta eftersom magisystemet är annorlunda. Men det finns även en "Greater"-nivå av de flesta feats som i DnD-grundböckerna bara har en "improved"-nivå. Dessutom är det tillagt en del andra feats som gör att man kan utföra speciella manövrar. Kul och roligt, eftersom det är något jag saknat i DnD.
Stridssystemet är i grunden vanliga d20, men det finns ett par skillnader. Man har två typer av defense: parry (str-baserat) och dodge (dex-baserat) som har olika modifikationer i olika situationer och man får själv välja vilken man ska använda. Högsta? inte alltid... Rustningar ger inte högra defense utan damage reduction och istället har varje klass en ökning av defense precis som base attack. Defense går upp till +10 men de är olika för de olika klasserna och är inte heller samma för dodge och parry. Tex är tjuvar mycket bättre på att undvika än på att parera.
Det finns en stor skillnad till i stridssystemet. I Dnd finns en massa manövrar bull rush, charge, sunder etc som sällan eller aldrig används. Dessa finns kvar men det finns även en massa roliga manövrar som inte heller är lika slumpartade som tex overrun. Dessa gör att striderna kan bli lite mer omväxlande och vissa (en ganska bra manöver) kräver att man har ena handen fri, vilket gör att svärd+sköld eller tvåhandsvapen inte alltid är det bästa. Dessutom, det finns en manöver som gör att man utnyttjar terrängen där man slåss. Om man kan beskriva fiffigt hur man gör (och kanske slår ett skill-slag) så kan man få bonus på sitt attackslag. Kul och bra tillägg!
De 2 stora skillnaderna mellan Conan d20 och DnD
Man blir bättre.
Fler feats och class features. Förutom grundegenskapshöjningarna man får var fjärde level får man tre höjningar av samtliga grundegenskaper. Förmågorna man får av sin klass är ofta riktigt bra vilket gör att karaktärerna skiljer sig väldigt mycket efter ett tag i vad de kan göra.
Magin.
Bara en scholar kan bli en riktigt het magiker och när en magiker är het är han het... Någon genomgång av besvärjelser blir det inte men sällan eller aldrig är de lika rakt på som besvärjelserna i DnD. Det gör det hela mer intressant som magiker eftersom man måste förbereda sig mer och tänka ut vad det är man ska göra och hur med sin magi. Det finns dock en besvärjelse i varje skola som är en defensive blast. Den kostar alla dina kraftpoäng (inga spell-slots här inte
) och gör i regel en massa skada på alla andra. Jag tycker att magisystemet är roligare än i DnD eftersom det inte är just så rakt på med eldbollar och blixtar. Det är mer ritualaktigt och givetvis finns det regler för offer och hur många kraftpoäng man får beroende på om man offrar en vanlig oxe, gudens totemdjur eller en jungfru.
Dessutom finns det en kul regel som gör att ju fler en magiker dödar, desto starkare och farligare blir han i en strid... och han kan bli farlig. Men samtidigt är magiker korrupta och besatta av att uppnå vissa saker. Och att använda för mycket magi är inte att rekommendera efter att ha läst "snedtändnings-tabellen". Kul och farligt.
Andra små saker som skapar Conans värld
Codes of Honour: Man kan välja att leva efter en hederskodex. Gör man det blir man bunden av vissa regler men samtidigt får man +3! på will-saves. Detta behövs när man läser vad en temptress eller en sorcerer kan göra... Kul tillägg.
Lite regler för lojaliteter till olika personer och för att ha följeslagare (för noblen).
Korruption: det finns ett system som påverkar en om man använder magi, umgås med demoner etc. Lite kul och det har effekt.
I övrigt finns det ett större avsnitt i boken med bakgrundsmaterial till världen och en hel del tips till SL. Mongoose som ger ut spelet supportar dessutom ganska bra. Det finns en faslig massa böcker att köpa om världen och om klasserna. Dessutom kan man köpa äventyr i pdf från deras hemsida.
Spela i Conans värld
Stämningen är väldigt speciell men jag tycker att man har lyckats fånga den väl. Det är en värld för hjältar där det enkla och vardagliga inte spelar jättestor roll, det syns knappt ens i bakgrunden. På så sätt funkar d20-reglerna mycket bra om man gillar den typen av spel.
Äventyren då? Conans äventyr är i regel väldigt enkla: Han har inga pengar, någon ger honom ett erbjudande, han dödar en magiker eller ett monster (inkluderar ormgudar), hans uppdragsgivare är svekfull och Conan slår ihjäl honom/henne. Men det är den stämningen som spelskaparna vill få fram. Det ska inte vara ett dag-efter-dag-spelande, utan hopp i tid och rum är helt ok. SL ska ha full frihet att börja äventyret på en annan plats ett par månader senare och med den utrustning och i den situation som han själv väljer. Det är på så sätt ett klassiskt äventyrsspel som förmodligen passar 30+ som inte har tid att spela tätt och regelbundet.
Funkar det som spel då?
Tja... det tycker jag. Stämingen som man vill få fram: mörker, barbari vs civilisation, action, ondskefulla magiker och svekfulla härskare och mistresser, lyckas man få fram bra. Jag tror dock att det kan vara svårt att variera äventyren särskilt mycket. När man läser speltillverkarnas egna äventyrsidéer är de ofta ”det finns en magiker/relik/gud/ngt annat som man blir hyrd för att döda/göra något med”. På så sätt kanske långa kampanjer kanske gör sig bättre i ett annat spel. Conanvärlden är sån och det ska man nog inte ändra på. Världen är förvisso väldigt fri att hitta på elaka skurkar som spelarna jagar/jagas av, men det finns inget som håller samman världen.
Betyg
Regler: d20 med lite bra tillägg som passar spelet. 3 av 5
Lay-out och användarvänlighet: tydlig bok men kanske lite otymplig. Snygg. 4 av 5
Stämingen: Mycket bra. Bra jobb för att äventyra i Conan-världen med. Särskilt magin passar världen mycket bra. 5 av 5
Spelbarhet: Ok, men som sagt man måste ta Conan-världen för vad den är, och tillåta sig enkelt äventyrande. 4 av 5
Sammanlagt 16 vinläglar, bredsvärd och skökor av 20 möjliga.
Långt som Muhammeds skägg blev det...
