DMF Online

Jag är riktigt sugen på att spela en kärnfull rome&julia/släktsfejds/vikingakampanj med ToR. Så många bra rollspel helt plötsligt, så lite tid....

Skarpskytten skrev:Rakt från Cublicle7:

- We have had a shipping delay on Tales from Wilderland which meant that the books shipped from China last week. Sorry for the delay, we share your frustration and I had a very frank discussion with those involved. We’ll keep you informed on its progress, and estimate that it should be in the warehouse to ship pre-orders in mid-August.



- In other One Ring news, The Loremaster's Screen and Lake-town Sourcebook is in approvals, and we have two more books in editing.

Seriously?!?
Jag tror inte de är uppe i riktigt samma nivå av frustration som jag är uppe i.

bladerunner_35 skrev:Jag är riktigt sugen på att spela en kärnfull rome&julia/släktsfejds/vikingakampanj med ToR.

Varför med just ToR? Varför inte med ett Story Now-spel?

Arcturus skrev:arga saker som jag inte vill upprepa

Jag hade velat lyssna på "den upprikitiga diskussionen" med det stackars kinesiska boktryckarna ...

Skarpskytten skrev:

bladerunner_35 skrev:Jag är riktigt sugen på att spela en kärnfull rome&julia/släktsfejds/vikingakampanj med ToR.

Varför med just ToR? Varför inte med ett Story Now-spel?

Därför att jag tycker att stridssystemet med sina olika positioner passar perfekt för små grupper av kärva män och kvinnor som ligger i blodsfejd med varandra. Även systemet för att färdas i vildmarken tror jag passar bra. Med risk för att undergräva min Svavelvinterkampanj så vet jag knappt vad Story Now betyder annat än ett nytt begrepp för improvisation.

Nä, jag vet väl kanske inte heller riktigt vad det betyder, men jag tänker att det handlar om karkatärsdrivet, narrativistiskt spel. Som Svavelvinter. Och ToR är ju simulationistiskt, om vi ska använda GNS-theory. Så på tal om det: du vet att det finns ett AW-hack för att spela vikingar?

För övrigt misstänker jag att ToR stridssystem är helt brutet och kommer att bli trist efter tredje striden, när spelarna har räknat ut exakt hur de ska använda sig av det. Time will tell.

Skarpskytten skrev:Nä, jag vet väl kanske inte heller riktigt vad det betyder, men jag tänker att det handlar om karkatärsdrivet, narrativistiskt spel. Som Svavelvinter. Och ToR är ju simulationistiskt, om vi ska använda GNS-theory. Så på tal om det: du vet att det finns ett AW-hack för att spela vikingar?

För övrigt misstänker jag att ToR stridssystem är helt brutet och kommer att bli trist efter tredje striden, när spelarna har räknat ut exakt hur de ska använda sig av det. Time will tell.

Nope det visste jag inte men jag äger AW och funderar på att lägga 5 USD på Dungeon World. En stor del av vad som tilltalar mig med ToR är estetiken som passar väl för en nedtonad och jordnära vikingakampanj. Jag är överlag väldigt dålig på att analysera regler och går för det mesta på magkänsla.

Vad får dig att tro att ToR är brutet?

Och det behöver ju inte vara fel att gå på magkänsla. Jag förstår helt och hållet varför du tänker på en vikingakampanj. Jag gillar vad Cubilce har gjort med ToR, både regler och illustrationer har en mycket hög Midgård-faktor och det känns som att de har haft en genomtänkt vision när det gjort spelet. Det är det ultimata Tolkien-rollspelet, ännu lite bättre än Deciphers spel och galaxer bättre än MERP (vars designpremiss måste ha varit: "Gör det absolut sämsta regelsystemet ni kan för att spela i Midgård").

Dock funderar jag själv på att göra ett vikingrollspel, och då tänker jag att det ska vara narrativistiskt och vara karaktärsdrivet. Spel som gamla "Viking", simulationistiska spel där man seglar runt och dödar och bränner, tror jag är helt ointressanta. Det är iallafall inte vad jag vill ha.

Brutet är kanske fel ord. Jag tror att systemet är ganska lätt och genomskåda och att det inte kommer att bli särskilt mycket taktik. Så fort spelarna räknat ut ungefär hur bra monsterna är så kommer det att bli ganska enkelt räkna ut vilken stance man ska ha. Mot ganska starka motståndare ska alla alltid ta forward och anfall samtidigt, för då kommer monstret att vara dött innan det för slå tillbaka. Mot svaga motståndare ska man alltid ta defensivt, för med +12 kommer de mer eller mindre aldrig att träffa en spelarkaraktär, som kommer att träffa dem - och eftersom de flesta svaga motståndare går ned på två träffar, så ska två spelarkaraktärer anfalla en ork eller dylikt varje runda, så att man får slår ut dem, inte bara sårar dem.

Detta har jag räknat ut efter två strider och jag inte direkt ett ess på att knäcka regler. Spela det här med HerrB, Elrik eller Warholm och de kommer att knäckt alla relevanta taktiker på tre strider. Jag tror att det kommer att bli ointressant ganska snabbt, och därför blir också allt klydd med stances bara ett besvär. Det tillför inget.

Tror jag.

Jag förstår och håller med. Det lilla jag spelat gav mig samma erfarenhet även om jag hoppas att genomslaget inte är så stort som du tror. Det går ju att göra liknande paralleller till de flesta stridssystem även om enkelheten kanske ligger ToR i fatet.

När det gäller vikingaspel faller jag någonstans i mitten; tillslaget känns lite för snävt för att fullt ut utgöra en bra grund för karaktärsdrivet rollspel (vilket i och för sig kan bero på min egen bristande fantasi) samtidigt som ett simulationistiskt tillslag känns stelt (ToR är enligt mig inte simulationistiskt, åtminstone inte i någon större utsträckning). Det jag vill gestalta är den blodiga och hårdnackade släktfejden där fokus inte ligger på individen i första hand utan på gruppens - släktens - heder och överlevnad.

Fast mest handlar det om bilderna på sidan 67 och 68 i Äventyrarnas bok.

bladerunner_35 skrev:Fast mest handlar det om bilderna på sidan 67 och 68 i Äventyrarnas bok.

Jag har stora tvivel på ToR som spelsystem. Jag är inte säker på att jag vill spela eller spelleda det (för jag vill spela mer bombdrivet nuförtiden). Men en sak säger jag: ToRs bilder fångar Tolkiens Midgård precis som jag har tänkt mig det. Jag tror att JRRT själv skulle ha diggat det. Till skillnad frå filmerna som misslyckades helt, visuellt, i mina ögon (och på många andra plan också, men det är en annan diskussion).

Nog är det väl simualtionistiskt? Jag ser inte mycket tendenser till narrativism:

Narrativist play relies heavily on outlining or developing motives for the characters, putting them into situations where those motives come into mutual conflict, and making their decisions in the face of such stress the main driving force behind events.

Och det kan det ju inte heller bli tal om i Tolkiens värld, för det finns en Ondska att bekämpas och den måste bekämpas av hjältarna och det är de alla överens om. Jo, jag vet att det "goda" inte alltid är överrens i Sagan om Ringen, men alla val som görs är i slutändan självklara och det finns inte många "bomber" där karaktärerna gör riktiga val.

Jag tycker om att de har lagt in lite regler för karaktärernas motivation, men samtidigt tycker jag att de precis som i ToC är ganska påklistrade. De finns inte där för att skapa motsättnignar och konflikter, utan för att förklara varför "gruppen" kan enas om att lösa "äventyret". Det är bra så, men det går inte särskilt långt i riktning mot narrativism som jag förstår det.

Vi hamnar visst i diskussion om allt möjligt idag. Jag bävar för det året vi råkar ta semester samtidigt.

Även om det gärna blir så i en diskussion så faller inte rollspel i antingen eller narrativism eller simulationism. Som du jämför jag ToR med en/min definition av ett visst spelsätt. Till skillnad från dig jämför jag med similationism.

Ett simulationistiskt rollspell använder handlingsresolution och similerar "verkligheten" utifrån spelets ramar. Flera av ToR:s subsystem är uppenbarligen inte simulationistiska, om något. Ett särskilt tydligt exempel är vildmarkssystemet som uppenbarligen mindre simulerar en verklighet om mer fungerar som ett verktyg för att skapa spänning och drama = berättelse. Det går faktiskt att likna vid AW där musslyckanden föder komplikationer och drama.

Nåväl, vi behöver inte fastna i en diskussion av defintioner.

För mig är ToR ett relativt traditionellt regelsystem med focus på pastisch (att simulera Tolkiens värld och känslan i den) och illusionism (dvs rälsade scenarier med ett förutbestämt slut), och därmed mycket långt från rollspel som är mer eller mindre karaktärsdrivna och öppna som Svavelvinter eller till viss del Mouse Guard (som jag uppfattar som ett spel som är både S och N).

Om jag gör mitt vikingarollspel klart någon gång så kommer det att bli karaktärsdrivet, jag tänker Noir och Svavelvinter. Och utspela sig på Island, där individen på ett intressant sätt är både fri från sin släkt och beroende av den (på ett sätt som man inte var i övriga Norden på "Vikingatiden"). Det tror jag öppnar upp för mycket intressant spel ("bomber").

Skarpskytten skrev:Nåväl, vi behöver inte fastna i en diskussion av defintioner.

För mig är ToR ett relativt traditionellt regelsystem med focus på pastisch (att simulera Tolkiens värld och känslan i den) och illusionism (dvs rälsade scenarier med ett förutbestämt slut), och därmed mycket långt från rollspel som är mer eller mindre karaktärsdrivna och öppna som Svavelvinter eller till viss del Mouse Guard (som jag uppfattar som ett spel som är både S och N).

Därom råder det ingen tvekan. Jag reagerade bara på att du definierade det som simulationistiskt.

Och det tycker jag forfarande nog att det är:

Simulationism refers to a style of play where the main agenda is the recreation of, or inspiration by, the observed characteristics of a particular genre or set of source material [...] Its most frequent concerns are internal consistency, analysis or modeling of cause and effect

För mig är detta = ToR.

Men jag håller med om att man inte kan se de tre kategorierna i GNS-theroy som ömsesidigt uteslutande. Även om ToR på många sätt är ett traditionellt spel med ett traditionellt upplägg (karaktärsmotivation "att göra gott" anses vara given, liksom vad som är gott, och scenarior är rälsade och uppdragsfokuserad, inte karaktärsdrivna eller fisktank), så håller jag med dig om att det finns andra inslag i det. Resesystemet t ex. Och stridssystemet har en hög abstraktionsivå.

Det var en rätt urvattnad definition. Det går ju till exempel att definiera Svavelvinter som simulationistiskt utifrån att ett av de uttalade designmålen var

the recreation of, or inspiration by, the observed characteristics of a particular genre or set of source material

Nämligen Granströms romanserie/världsskapelse.

Och vi håller båda med om att Svavelvinter saknar all form av simulationism. Vilket rollspel eftersträvar förövrigt inte en "internal concistency"?

Det verkar dessvärre som vi inte uppnår konsensus i denna fråga. Kan vi vara överens om att vaniljglass är gott?

bladerunner_35 skrev:Det verkar dessvärre som vi inte uppnår konsensus i denna fråga. Kan vi vara överens om att vaniljglass är gott?

Ja, definitivt.

Jag tror att vi kan vara överens om en annan sak: att GNS-theory är ganska vag, och möjligen förvirrar mer än den klargör genom sin vaghet. För jag håller med dig om det du skriver. Med andra ord är definitionen av "s" så bred att det inte utesluter särskilt mycket. I så fall är det en dålig teori.

Narrativismsdefintionen är vassare:

Narrativist play relies heavily on outlining or developing motives for the characters, putting them into situations where those motives come into mutual conflict, and making their decisions in the face of such stress the main driving force behind events.

Hur ser du det i relation till ToR?

Som jag skrev tidigare håller jag helt med dig om att ToR inte är ett karaktärsdrivet rollspel.

Jag skulle vilja kalla det ett modernt traditionellt rollspel; det finns en del nytänkande (läs indie influenser) men grunden är fast förankrad i glada-äventyrande-vänner-dödar-saker-tillsammans-skolan.

bladerunner_35 skrev:Jag skulle vilja kalla det ett modernt traditionellt rollspel; det finns en del nytänkande (läs indie influenser) men grunden är fast förankrad i glada-äventyrande-vänner-dödar-saker-tillsammans-skolan.

Det skriver jag under på. Nu får vi sluta diskutera och börja spela. Om de där äventyren bara kommer från Kina någon gång ...

Jaf tyckte du sa att du varken ville spela eller spelleda ToR?

Nä, jag sa att jag var tveksam, tror jag. Och vad jag tänkte var nog snarare att jag inte tror att det är ett spel som kommer att lyckas fånga mitt intresse någon längre stund.

bladerunner_35 skrev:Jag skulle vilja kalla det ett modernt traditionellt rollspel; det finns en del nytänkande (läs indie influenser) men grunden är fast förankrad i glada-äventyrande-vänner-dödar-saker-tillsammans-skolan.

Jag tyckte inte att det innehåll några särskilda indie-indfluenser utom en massa löst prat om "stämning, tolkiens anda och historier" som inte backades upp. När jag väl började läsa systemet var det lika halvdant som deciphers. tOR är samma gamla glada-äventyrande-vänner-dödar-saker-tillsammans-rollspel som DoD, fast lite maskerat som sagt och med ett ofullständigt regelsystem. Det känns inte som om de har råd eller orkar skriva något bra.

Jag håller med om att det är fina bilder dock
Och tack för regel-knäckar-förtroendet!