DMF Online

Om alla människor skulle vara helt säkra från brott som andra människor gör mot dem, tex rån, våldtäkt, misshandel, mord, ifall vi hade en total kameraövervakning i det offentliga. Skulle vi ha det i så fall/ är det en bra idé?

Kamerorna övervakas av robotar och ingen människa får se filmerna förrän det pågår en brottsutredning. Filmerna sparas bara så länge som det behövs för att kontrollera att det inte sker något brott.

Jag anar ett oroväckande stort mått av seriositet...

hur menar du?

Om alla är säkra vad ska vi då med kamerorna och robotarna till?

Kanske uttryckte mig lite luddigt.. Kamerorna gör så att vi blir säkra, eftersom alla brottslingar fångas in. (I praktiken skulle det givetvis inte funka men i teorin)

Problemet ligger i hur man definierar brott. Alla människor begår "små" brott hela tiden (går mot röd gubbe etc), och om kamerorna skyddar även mot sådana saker så har vi snart ett fint litet samhälle där säkert alla tågen går i tid också.

Jag vill inte ha för mycket ordning i mitt kaos, tack.

Elrik skrev:hur menar du?

Bara som en jämförelse med äldre "veckans undersökning"

http://forum.dmfonline.se/viewtopic.php?f=11&t=901

http://forum.dmfonline.se/viewtopic.php?f=11&t=978

rufsi skrev:

Elrik skrev:hur menar du?

Bara som en jämförelse med äldre "veckans undersökning"

http://forum.dmfonline.se/viewtopic.php?f=11&t=901

http://forum.dmfonline.se/viewtopic.php?f=11&t=978

Aha!

Jag menar inte brott som nedskräpning och gå mot röd gubbe. Bara sånt som innefattar våld eller stöld, sånt som man blir "personligen ledsen/drabbad" av

Som frågan ser ut (om jag förstått den rätt) har jag svårt att se hur någon överhuvudtaget kan rättfärdiga ett nej. Förvånande då att det ändå är så många som röstat nej, ännu mer förvånande att så många har röstat.

Det är det jag funderat över.. är det egoistiskt att inte vilja bli filmad i offentligheten för att inga människor/butiker någonsin skulle bli rånade eller misshandlade/vandaliserade i utbyte.. (jag menar inte att man ska åka dit för knarklagning med hjälp av kamerorna)

I debatter hör man hela tiden att den personliga integriteten skadas, men är rätten att gå mot röd gubbe viktigare än rätten att inte bli rånad eller misshandlad? Jag undrar bara hur vi argumenterar för det..?

Elrik skrev:I debatter hör man hela tiden att den personliga integriteten skadas, men är rätten att gå mot röd gubbe viktigare än rätten att inte bli rånad eller misshandlad? Jag undrar bara hur vi argumenterar för det..?

Det är dock skillnad mellan din omröstning - där allting fungerar utopiskt på ett teoretiskt plan, och verkligheten där människor (med alla deras fel och brister) kommer att ansvara för att andra människors integritet inte blir kränkt.

Eller som den romerske poeten Juvenal sade: "Quis custodiet ipsos custodes?" d.v.s. "Vem vaktar väktarna?"

Men det är i den utopiska världen som frågan ställs och det är bara det jag är nyfiken på. Om integriteten i sig är "större" än andra människors säkerhet.

Fast å andra sidan.. man kan givetvis undra samma sak även i den riktiga världen. Det begås några tusen våldtäkter om året (förvisso sker säkert hälften av de som anmäls i hemmet), likaså många tusen rån av personer och butiker, och mängder av meningslösa misshandlar.. Det kan vara intressant att få se någon väga detta mot att några byrokrater inte får sitta och skratta på jobbet åt en full snubbe som runkar i en buske.

Hur kontrollerar vi läkare att de inte bryter mot sina tystnadslöften, eller vägrar folk som sätter integriteten före människors säkerhet att besöka läkare?

bladerunner_35 skrev:Som frågan ser ut (om jag förstått den rätt) har jag svårt att se hur någon överhuvudtaget kan rättfärdiga ett nej. Förvånande då att det ändå är så många som röstat nej, ännu mer förvånande att så många har röstat.

Jag kan rättfärdiga ett nej med att jag anser att det iblan är rätt att begå brott utan att man ska behöva ta konsekvenserna av straffet (om man lyckas komma undan). Det är naturligtvis helt odemokratiskt och så vidare men jag har min egen moral som jag ibland anser stå över lag och rätt. T ex rätten att fysiskt skada människor som jag upplever som ett hot mot min person till trots att ingen kamera i världen skulle kunna dokumentera att så verkligen var fallet. Jag har dessutom inte riktigt samma uppfattning som samhället i just vad som betraktas som hot. Jag anser att det bara är jag som kan avgöra när jag känner mig hotad, ingen domare, polis eller åklagare. När man känner sig hotad till liv och lem så har man rätt till nödvärn, problemet är att det alltid är någon annan som ska försöka avgöra om man varit hotad eller inte och det kan vara svårt att övertyga dessa om att så var fallet.
Hmm, lite luddig förklaring kanske men men...

Elrik skrev:Fast å andra sidan.. man kan givetvis undra samma sak även i den riktiga världen. Det begås några tusen våldtäkter om året (förvisso sker säkert hälften av de som anmäls i hemmet), likaså många tusen rån av personer och butiker, och mängder av meningslösa misshandlar.. Det kan vara intressant att få se någon väga detta mot att några byrokrater inte får sitta och skratta på jobbet åt en full snubbe som runkar i en buske.

Återigen, detta förutsätter att det inspelade materialet endast kommer att användas i brottsförebyggande och -bekämpande syfte och inte hamnar i fel händer, och detta är ingen garanti som du (om du inte är Gud fader på fritiden) eller någon annan människa kan ge.

Elrik skrev:Hur kontrollerar vi läkare att de inte bryter mot sina tystnadslöften, eller vägrar folk som sätter integriteten före människors säkerhet att besöka läkare?

Läkare har en etiknämnd som skall hantera sådana ärenden, men det är helt klart att tystnadslöften bryts. Förmodligen ganska ofta också. Detta illustrerar min poäng - människor är felbara och ofta oetiska varelser (och bör således inte ansvara för att andra människors integritet inte kränks). Läkare kan man dock inte leva utan, medan vi har klarat oss ganska bra utan ett "storebror"-samhälle än så länge.

Om vi vänder på din (något ledande) frågeställning ovan, och istället frågar: "Hur kan folk som sätter människors säkerhet över den personliga integriteten garantera att vi inte förlorar både säkerhet och integritet i ett övervakningssamhälle?"

Benjamin Franklin hade rätt: "Any society that would give up a little liberty to gain a little security will deserve neither and lose both".

Elrik skrev:Det är det jag funderat över.. är det egoistiskt att inte vilja bli filmad i offentligheten för att inga människor/butiker någonsin skulle bli rånade eller misshandlade/vandaliserade i utbyte.. (jag menar inte att man ska åka dit för knarklagning med hjälp av kamerorna)

I debatter hör man hela tiden att den personliga integriteten skadas, men är rätten att gå mot röd gubbe viktigare än rätten att inte bli rånad eller misshandlad? Jag undrar bara hur vi argumenterar för det..?

Du borde åka lite till Singapore och kolla hur trygga de människorna känner sig. De har total övervakning och en intressant angiverikultur.
Resultatet är att ingen spottar på gatan eftersom alla med de tendenserna sitter i fängelse för länge sedan. Det känns ju extremt tryggt att vandra omkring på gatorna nattetid, men man kan inte dra ner gylfen och kissa om man blir fyllekissenödig då det är stor risk att åka dit om någon ser det. Inte heller kan man betala en taxichafför dubbel (eller ens tredubbel) taxa mot att han bryter mot hastighetsbegränsningarna på motorvägen kl 3 på natten (när det finns noll trafik) eftersom han är livrädd för kamerorna.
Jag förstår att det bara är våldsbrotten du är ute efter att diskutera, men problemet är att det inte fungerar så rent praktiskt. När människor slutar att vara rädda för att bli nerslagna på gatan går de över till att vara rädda för att folk ska spotta på gatan eller kissa i deras portupgång istället och så rullar det på...

Pedersen skrev: Du borde åka lite till Singapore och kolla hur trygga de människorna känner sig. De har total övervakning och en intressant angiverikultur.
Resultatet är att ingen spottar på gatan eftersom alla med de tendenserna sitter i fängelse för länge sedan. Det känns ju extremt tryggt att vandra omkring på gatorna nattetid, men man kan inte dra ner gylfen och kissa om man blir fyllekissenödig då det är stor risk att åka dit om någon ser det. Inte heller kan man betala en taxichafför dubbel (eller ens tredubbel) taxa mot att han bryter mot hastighetsbegränsningarna på motorvägen kl 3 på natten (när det finns noll trafik) eftersom han är livrädd för kamerorna.
Jag förstår att det bara är våldsbrotten du är ute efter att diskutera, men problemet är att det inte fungerar så rent praktiskt. När människor slutar att vara rädda för att bli nerslagna på gatan går de över till att vara rädda för att folk ska spotta på gatan eller kissa i deras portupgång istället och så rullar det på...

Och problemet med det är???

wyrmer skrev:Och problemet med det är???

Det är ett problem i de fall man blir kissnödig (mänskligt). När man håller på att bli akterseglad (mänskligt). När man brottar ner en dryg jäkel som betett sig illa mot en utan att kamerorna uppmärksammat det (döda vinklar, ljud etc...). Dessutom tycker jag att det är obehagligt att veta att jag är övervakad, lite granna på samma sätt som jag tycker det är obehagligt att ha ett mongo hängandes över min axel bara för att kunna påpeka mina brister när tillfälle ges.

Men de enda argumenten är alltså: "det går inte att kontrollera" och "om vi tillåter A kommer vi tillåta B"?

Det är ju de ni fört fram hittills..?

Elrik skrev:Men de enda argumenten är alltså: "det går inte att kontrollera" och "om vi tillåter A kommer vi tillåta B"?

Det är ju de ni fört fram hittills..?

Nej, det är dessutom obehagligt.

Det är mord också.