Planeten Eustace
En gång i tiden var planeten en Exoditvärld, en värld dit eldarer som flydde sin kulturs sammanbrott hade flyttat. Den var grönskande och underbar och eldarerna som bodde där vände teknologin ryggen och började rida runt på dinosaurier, rätt nöjda med att bara lalla. De döpte sin planet till Yrla, eldar för slapp. Så en dag, likt ett oväntat handduksrapp i omklädningsrummet, anlände mänskligheten.
Den gigantiska generationsarken Lostromo kraschade ner ur skyn helt utom kontroll. Efter den gigantiska kraschen, som lämnade några procent av miljonbesättningen vid liv, drabbades planeten av en sträng atomvinter på grund av allt stoft som åkt upp i atmosfären. Tusen år av umbäranden ledde till att exoditernas kultur helt föll samman samtidigt som människorna från skeppet helt förlorade greppet om sin teknologi. När varmare tider nalkades hade människans barbariska natur lett till att de spritt sig över hela Eustace yta, medan eldarerna dragit sig tillbaka till några få skogar.
Strålningen från Eustace blåvita sol hade lett till ett antal stabila mutationer som gjort att människosläktet delats upp i ett antal olika stammar. De rena människorna byggde slott och upplevde högkultur efter högkultur medan de kortare dvärgväxta flydde den blåa solen ner i grottor. Ytterligare en sort, kallade ”hoboes” orkade bara gräva grunda små gropar i sitt tropiska hemland Fylking, där de satt och rökte pipa och lät livet ha sin gilla gång. Det blev en del krig fram och tillbaka mellan de rena människorna, men för det mesta hade livet sin gilla gång. Det hjälpte förstås att en varpstorm hade stängt av Eustace från resten av galaxen så de slapp bli inlemmade i Imperiet under dess återexpansion eller bli inblandade i det efterföljande inbördeskriget.
Men en dag, när Horus hade fallit vid Kejsarens murar och alla ondingar flydde hals över huvud, hamnade en av de fallna Dark Angels genom Kaosgudarnas försorg på Eustace. Mannen hette Ron Sau och hade varit en enkel menig i Dark Angels. När inbördeskriget bröt ut hade han gått med i den fraktionen som tyckte att de rullat tummarna tillräckligt länge och att det var dags för lite direkt aktion. När allt nu hade blivit pannkaka hade han bett djupt och innerligt till sina nya gudar för att komma ur skitläget och voilá; här var han!
Med varpstormen som skydd insåg han sitt gyllene läge och gav sig till känna inför det största människoimperiet, Ormarna. Efter att ha dödat en hel legion med händerna erkände de hans oinskränkta rätt att härska. Med sina tekniska kunskaper lät han bygga upp en industri och träna sina legioner med de nya vapnen han ställde till förfogande. De enda motprestationerna han krävde var att de målade sina rustningar svarta, hälsade med armen upp i luften samt utplånade alla andra på planeten till Khornes glädje.
Men det fanns en man som hade andra planer. Alf Gandal var en hybrid, resultatet av en alvkvinnas och en dvärgs illa sedda union, som hade begåvats med en sällsynt nyfikenhet och därtill en stor psykisk kraft. Många år tidigare, när han hade varit en ung man, hade han varit på meditationsvandring i bergen när han snubblade över en lucka.
Luckan hade visat sig tillhöra en livbåt från Lostromo och innehöll två robotar. En som var ett vandrande bibliotek, och en som var en översättare. Tyvärr pratade ingen av dem Eustaceianska. Alltså hade han gömt dem i sin bergsgrotta, dit han förvisats på grund av sina rasblandande föräldrar, och under många år försökt knäcka språkkoden. När han äntligen lyckades insåg han att han hade nyckeln till urgammal teknologi i sina händer!
Biblobot och Pratbot
Samtidigt började Ormarnas nyutrustade arméer tåga ut över världen. De övriga människoländerna samlades i Enighetens Union och bråkade om hur man skulle stoppa Ron Sau och hans kohorter. Ett ihållande smattrande avbröt delegaterna och de tittade sig förbluffat omkring.
Där stod Gandal med ett rykande automatvapen i handen och takputs i håret.
- Mina herrar, detta är vad vi ska använda för att stoppa dem!
Därpå följde 200 år av skoningslöst ställningskrig där gränsen mellan Ormarna och EU förvandlats till ett dött ingenmansland, bombat till oigenkännlighet, där arméer dagligen drabbade samman under artilleriregnen. Men ingen sida lyckades få övertaget någon längre tid. Samtidigt byggdes gigantiska industristäder upp som spydde ut avgaser och nedfall och förändrade planetens spirande skönhet till förfall.
Allt detta tog slut en ljum sommardag när den smoggiga skyn fylldes med rundade gigantiska flygplan vilka med bombmatta efter bombmatta systematiskt utplånade alla stridsförband på hela planeten (och även utplånade Hoboes hemland, av misstag). När de till sist landade utropade de planeten Kvi’ga som annekterad till Imperiet i det största godas namn. Tau hade anlänt.
Såväl Ron Sau som Alf Gandal drogs sig tillbaka till sina gömda bergsfästen för att smida planer men de blev båda avbrutna då rättvisan anlända från skyn. Space Marines hade anlänt. Efter ett uppmjukande bombardemang landsattes enheter från flera olika förband för att utplåna Tau, utplåna alla rasavvikare samt återta planeten i Imperiets namn.
Inför övermakten vek sig Tau och flydde. Innan Imperiet kunde dra igång några ordentliga folkmordskampanjer kom dock ett larm från Macragge, Ultramarines hemplanet alldeles i närheten var under anfall av okända utomjordingar!
Man lämnade en liten garnison och stack i riktning mot Utramar. Vad skulle nu hända med sönderbombade Eustace?
Chaos Daemons
Ron Sau förbereder mörka ritualer för att förbanna planet till tidens gryning, men kanske kommer han bara att locka till sig demoner hungriga på verkligheten?
Chaos Space Marines
Där mänsklighetens riddare finns flockas dess fiender. En hel del avvikare har hört att Space Marines har synts på Eustace, och nu ska de ”plockas”.
Dark Eldar
I Dark Eldars läskiga stad Commoragh ryktas det om en planet där de nobla Exoditerna fallit så lågt att de korsat sig med andra raser. Sådant ger en dark eldar härliga rysningar. Detta måste beses, eller i alla fall dödas. Mot Eustace!
Eldar
Eldarernas rymdarker stävar stilla genom rymden. Snart nalkas den plats där flertalet av deras banor korsas, vid Exoditplaneten Yrla. Men ryktet säger att den fallit för Imperiet. Yrla måste räddas!
Imperial Guard
Space Marines tycker att de har glory-hoggat klart. Nu är det Imperial Guards tur att rensa upp bland slöddret som har överlevt. Bajonett på, mina herrar!
Necrons
Scouter från garnisonen rapporterar om märkliga gröna ljussken bland de pyramidformade kullarna i öster. Vad är det som sker?
Ordo Malleus/Ordo Xenos
Det ryktas om häxor/utomjordingar på Eustace. Det är bäst att ni gör en ”pre-emptive strike” så lokalbefolkningen lär sig att inte gömma lagbrytare och feltänkare. Skulle ni mot formodan hitta något är det kanske bäst att cyklonbomba från omloppsbana.
Orks
Taus massiva felbombning av Hoboes hemland Fylking fick en asteriod att sprängas upp från havets botten och frigöra en massa sporer som färdats genom rymden i årtusenden. Nu kan man höra märkliga skottlossningar, motorljud och strider nere vid havet, kan det vara orkerna som är i farten?
Space Marines
Ultramarines satt verkligen i skiten, men vi hjälpte dem att kicka Tyranidröv. Låt oss be en stund innan vi far tillbaka till Eustace och visar vilka som är Glaxens Chuck Norris!
Tau
Efter omgruppering har vi lastat ombord stora mängder nervgaser på våra Mantas. När vi återvänder till Kvi’ga ger vi dem ultimatum att ge sig eller dö. Då måste de väl inse vad som är bäst, för det Största Goda?
Tyranids
Mmmm, njom, njom, tugg, smask, slisk, meeeeer, meeer!!!!
