#2: Yersinias Pale Riders feat. The Decadancers vs Zagburn
Postat: tis 23 mar 2010, 00:02
Dagboken. Det smärtar att berätta men vi blev förnedrade igen.
När jag vaknade till liv efter förmiddagens slakt så kunde jag med de onda gudarnas hjälp få liv i the Decadancers igen. Även the Pale Riders lyckades få igång sina stålhingstar och roadisarna tråcklade ihop sina technovirus-jag. Tyvärr gick inte Blob att återuppväcka. Eftersom orkerna hade lagt beslag på vår racetrack ville han inte vara med. Istället teleporterade några grabbar från Terminator Squad Eleven ner från deras Lustbark för att hjälpa till. Nu var hämndens timme slagen.
Tyvärr gick det på röven igen. Det såg ljust ut ett slag när vi lyckades spränga sönder en orkbil lastad med tungt rustade orker. Och detta med bara våra bike bolters! Samtidigt lyckades Decadancers plocka några Lootas som sedan gömde sig i sin ruin en stund. Efter det gick allt åt helvete.
Orkerna lyckades tuta fram och lasta ur med tillräckligt många bilar, trots att de fastnade i minfälten. The Decadancers hade inte en chans att överleva närstriden och killarna från Squad Eleven drunknade i ett hav av yxor, slag och sparkar. Men den här gången var det nog Pale Riders som var mest pinsamma.
Trots att de förde Nurgles banér och var så laddade med hans godhet att det formligen sprutade slem ur sömmarna så var det som att deras rustningar var gjorda av papper. Varenda träff fällde en klibbig riddare ur sadeln vilket gjorde att när vi susade in i den stora närstriden för att rädda läget var jag enbart åtföljd av banerföraren och killen med kraftnäven. När jag dessutom helt orädd tog mig an orken med kraftknipsaren och mina böner till Nurgle inte riktigt besannades så blev det riktigt brunt. Bokstavligt talat kära dagbok. Han sparkade nämligen sönder min privata septiktank så det sprutade bajs överallt innan han delade mig med ett välriktat knips.
Men jag hoppas få hämnd. I alla fall på någon annan, för de där orkerna var fasligt svåra, trots att det var minor överallt.
Kiss och bajs – Det är Najs. Nurgliga hälsningar kära dagbok.
När jag vaknade till liv efter förmiddagens slakt så kunde jag med de onda gudarnas hjälp få liv i the Decadancers igen. Även the Pale Riders lyckades få igång sina stålhingstar och roadisarna tråcklade ihop sina technovirus-jag. Tyvärr gick inte Blob att återuppväcka. Eftersom orkerna hade lagt beslag på vår racetrack ville han inte vara med. Istället teleporterade några grabbar från Terminator Squad Eleven ner från deras Lustbark för att hjälpa till. Nu var hämndens timme slagen.
Tyvärr gick det på röven igen. Det såg ljust ut ett slag när vi lyckades spränga sönder en orkbil lastad med tungt rustade orker. Och detta med bara våra bike bolters! Samtidigt lyckades Decadancers plocka några Lootas som sedan gömde sig i sin ruin en stund. Efter det gick allt åt helvete.
Orkerna lyckades tuta fram och lasta ur med tillräckligt många bilar, trots att de fastnade i minfälten. The Decadancers hade inte en chans att överleva närstriden och killarna från Squad Eleven drunknade i ett hav av yxor, slag och sparkar. Men den här gången var det nog Pale Riders som var mest pinsamma.
Trots att de förde Nurgles banér och var så laddade med hans godhet att det formligen sprutade slem ur sömmarna så var det som att deras rustningar var gjorda av papper. Varenda träff fällde en klibbig riddare ur sadeln vilket gjorde att när vi susade in i den stora närstriden för att rädda läget var jag enbart åtföljd av banerföraren och killen med kraftnäven. När jag dessutom helt orädd tog mig an orken med kraftknipsaren och mina böner till Nurgle inte riktigt besannades så blev det riktigt brunt. Bokstavligt talat kära dagbok. Han sparkade nämligen sönder min privata septiktank så det sprutade bajs överallt innan han delade mig med ett välriktat knips.
Men jag hoppas få hämnd. I alla fall på någon annan, för de där orkerna var fasligt svåra, trots att det var minor överallt.
Kiss och bajs – Det är Najs. Nurgliga hälsningar kära dagbok.