Snorre mot mjöden (och Khan)

[Gustav]

”SCHLUUUMP!”
Krigstand lämnar Varpan med välbehållen men mjödsuktande besättning.
Snorre står på bryggan och stirrar ivrigt ut i den svarta rymden.
”Vid Russ skägg, jag trodde aldrig vi skulle komma fram. Har vi kommit rätt? Är den där lilla pricken Eustace?”
Örnulf, en järnpräst, trycker på några knappar, drar i en spak, läser av en runskärm och svarar:
”Jajjemen, det där ska vara planeten du såg.”
”Gott! Hissa storseglet! Alla man till årorna!”
Reidar, skeppets styrman, vrider och vevar med styråran och skeppet accelererar med våldsam kraft.
Efter bara ett par minuter börjar pricken växa till ett klot som till slut fyller hela det stora fönstret på kommandobryggan och Krigstand går in i omloppsbana. Örnulf startar scannern.
”Jag ser några hålor med runda dörrar massor av mat och en substans som skulle kunna vara mjöd, men där koncentrationen är som störst brinner det och det kör en massa motorcyklar runt. Det verkar vara brorsorna från Vita Ärr.”
”De vill ta vår mjöd!” ropar Snorre. ”Här gäller det att skynda sig. Alle man till dunderhökarna! Flock Snödroppe, ni tar en fallkapsel och kommer lite efter”

Snorre hoppar ut ur dunderhöken Stjärnkäft och beordrar piloten att inte ge eldunderstöd.
”Vi kan ta dem utan er”

Terrängen består av tre brinnande skogsdungar, en rykande skogsdunge, några lador och en gammal ruin. Snorre ställer sig med en liten flock grå jägare i en av de brinnande dungarna och en flock långa tänder ställer sig i en annan. Två fulltaliga flockar grå jägare hoppar in i varsin noshörning och ställer sig på höger flank.

På andra sidan slagfältet vrålar motorerna från ett helt tjog motorcyklar, tre marksnabber och en rakbladsrygg men fega som de är gömmer de sig bakom ännu en brinnande skog. En halv taktisk trupp ställer sig dock modigt i skogen och ropar smädelser till de långa tänderna i skogen mittemot.

Snorre spanar in en jordhåla mitt i den brinnande skogen och han och flocken springer framåt. Två grå jägare svimmar av värmen.
”Haha, här finns mjöd! Här stannar vi” skriker Snorre och klämmer iväg en rejäl blixt som går rakt över slagfältet och spränger en marksnabber och bedövar en annan.
I samma stund dimper Snödroppe ner och hoppar ut ur sin fallkapsel mitt ibland ett stort gäng motorcyklar. De skjuter för vad tygen håller med sina bultgevär och microvågsbössor och några Vita Ärr faller av cykeln och en flyr. De resterande motorcyklarna besvarar dock elden och över hälften av flock Snödroppe slås medvetslösa och resten drar sig tillbaka.

På höger flank har de långa tänderna också de hittat en håla med mjöd i och de skjuter lyckligt av lite krackmissiler åt höger och vänster. De båda noshörningara kör för fulla segel mot något som verkar vara en tredje jordhåla. Motorcyklarna är dock snabbare och Vita Ärr hinner dit före. På deras lyckliga tjut verkar det som om de hittat mjöd de med.

Snorre fortsätter sprakla blixtar på de resterande marksnabberna och när scoutflock Fjällräv vars dunderhök landat bakom Vita Ärren smyger in bakifrån och hjälper till dimper den sista rykande ner.

På högerflanken börjar det dock se dystert ur. Flock Gråsäl och Flock Svartbjörn hoppar ur sina noshörningar men mot tio cyklar, Khan själv och andra halvan av den taktiska truppen så blir det en hård strid. Till slut står endast Khan och två motorcyklar kvar och de firar med lite salami ur jordhålan.
Längst bort har rakbladsryggen och en resterande attackcykel reducerat flock Fjällräv till endast vargvakten Hakon som allena springer genom den brinnande skogen och spöar upp både attackcykeln och den sista taktiska marinkårssoldaten. Han stormar därefter över en kulle mot Khan ropandes:
”Drick inte vår mjöd din snedögda stäppmarodör!”

Khan kastar sin korv på marken och fortfarande tuggandes gasar han rakt mot Hakon med sin relikklinga i högsta hugg.
Hakon hoppar dock i sidled med oväntad vighet och Khans relikklinga träffar bara en gång, men det borde räcka.
Men med heroisk tuffhet står Hakon pall för den träffen och svingar långsamt men med enorm kraft sin kraftnäve rakt i plytet på den förvånade Khan som trots att järnglorian tar halva kraften tuppar av.

”Där var det match!” säger Hakon och borstar av sig. Därefter går han lugnt ner i jordkällaren och tappar upp ett stort stop mjöd.