Intervju med Köttkvarn!!!

[Hampus]

Vad är likheten på en bagare och en homosexuell man?
Båda har bakvärk.
---
Jag fick i uppdrag i skolan att göra ett reportage. Detta tyckte jag var ett utmärkt tillfälle att intervjua herr Ironjens om Köttkvarn. Vill ni veta mer om Köttkvarn är det bara att läsa detta utomordentliga, nästan omoralisk vackra reportage.... Jag har bifogat filen men för den late har jag också skrivit reportaget i sin helhet i här också
Köttkvarn

När jag närmar mig lokalen där jag ska träffa Jens Mattsson är jag osäker på vad som väntar mig. Vissa har berättat historier om att han är en mystisk man som går runt i kåpa dygnet runt. Andra påstår att han har tatueringar över precis hela kroppen. Det mesta är förstås rent trams, men jag kan inte undvika att känna mig lite nervös. Vem är det egentligen som jag är på väg att träffa? Valet av mötesplats gör mig bara ännu mer osäker. Vi ska träffas nere i en lokal i en unken källare i västra Lund.

Jens är sångare och frontfigur i gruppen "Köttkvarn." Tillsammans med tre andra män har de skapat ett populärt band som framförallt är kända för att underhålla publiken med sina finurliga och enligt många ganska hårda och kontroversiella texter. Sedan gruppen startades i början av 2004 har den blivit allt större, och efter att gruppens senaste skiva, Fleichwolf, kom ut i maj 2010 har jag själv och många andra spenderat otaliga timmar framför stereon och njutit av Köttkvarns lite småmärkliga texter och underhållande låtar. . T.ex. så går refrängen i en av deras mest kända låtar ”För kort för socialen, för lång för dvärgbidrag.” Många texter verkar till en början vara oseriösa och det känns inte som om det finns någon tanke bakom låtarna. Men om man lyssnar noggrannare finns det ofta budskap i texten och poängerna finns där om man bara tänker efter. När jag nu ska träffa bandets frontfigur är min förhoppning att jag får en tydligare bild av vad de faktiskt vill förmedla och kunna förstå drivkrafterna bakom låtarna.

En kvart efter att vi skulle träffas sitter jag fortfarande och väntar. Jag börjar bli lite otålig. Vem kan tänkas ha så svårt att hålla en tid? Kanske är historierna om honom sanna?

Till slut dyker han i alla fall upp. Framför mig ser jag inte alls någon mystisk man i kåpa. Det är en helt vanlig person som ber hemskt mycket om ursäkt för sin sena ankomst. Det känns uppriktigt. Vi sätter oss ner och jag börjar ställa mina frågor. Jens tänker verkligen efter på varje fråga och försöker ge så ärliga svar som möjligt. Efter ett tag har jag nästan helt glömt att jag sitter och pratar med en storhet. För att vara den store stjärnan i bandet känns han förvånansvärt ödmjuk och Jens känns som en helt vanlig, jordnära människa. Jag frågar om han inte oroar sig för att tappa sin ödmjukhet iochmed all publicitet som fokuseras kring just honom.

- Jag är narcissist av stora mått, så det är redan kört, skämtar Jens.

Sedan berättar han att han trivs med att vara den stora stjärnan men att det inte har varit något problem alls för gruppen. Enligt Jens har de andra inget behov av "fronta ut" som han kallar det. Däremot har det uppstått ett annat problem inom gruppen. Vi lever i en tid där man använder allt mer datorer, och så är det även inom musiken. Nuförtiden kan man göra en hel del musik via datorn, och när trummisen Pascal vill använda sig av en dator för att lägga in olika ljud anser basisten Anders och synthspelaren Martin att de hamnar lite utanför.
- De känner sig överflödiga om vi använder oss av en dator allt för mycket, säger Jens.

När jag får reda på detta reagerar jag lite grand. Inte på deras småstridigheter inom gruppen, utan fördelningen av instrument. Jag har inte tänkt på det tidigare, men gruppen har ju ingen gitarrspelare! Istället använder de sig av distad elbas.

- Folk brukar klaga på att vi har en dålig gitarrist i bandet, men då får jag förklara för dem att vi inte har någon. Då brukar folk bli förvånade.

Själv fokuserar Jens enbart på sin sång, men han berättar att han spelade saxofon när han var yngre. Det förvånar mig också. Precis som man hör på namnet är Köttkvarn en ganska rå grupp när det gäller låttexter, och av någon orsak känns det inte som att en gammal saxofonspelare passar in där. Men det verkar inte Jens tycka alls.

När vi har suttit och pratat en stund öppnas dörren till lokalen vi sitter i och en märklig typ dyker upp. Det verkar vara en beundrare till Köttkvarn som fått nys om att Jens skulle vara här nere. Han springer ivrigt fram till Jens och skakar hans hand, samtidigt som han utbrister ”peck, peck!” Sedan försvinner han ut genom dörren lika plötsligt som han kom. Jag förstår fortfarande inte varför han gjorde så.

Efter denna ytterst märkliga incident frågar jag Jens om vad meningen med låttexterna är.

- Alltså, det finns ju ett budskap i låtarna. T.ex. ”läkare utan gränser” som handlar om den något märkliga arbetsbelastningen på de läkare som faktiskt jobbar. Men budskapet är paketerat i finurliga texter vars syfte först och främst är att underhålla. Även om alla inte alltid förstår budskapet så finns det i alla fall en avsändare, svarar Jens.

Jag kommer instinktivt att tänka på ”Danskt Krig”, en av mina personliga favoriter bland Köttkvarns låtar. Den går ut på att göra narr av vårt grannland. När de skulle sända trupper till Irak valde de utav någon orsak att sända ubåtar, enligt Jens. Detta trots att Irak inte precis är kända för att ha mycket kust, utan snarare enorma öknar. Den låten tycker jag är ett bra exempel på hur Köttkvarn faktiskt menar något, men förmedlar det på ett roligt sätt. Gruppen finns trots allt till främst för att göra bra musik och inte för att vara samhällskritisk.

För mig har Köttkvarn alltid varit som en tatuering. Även om den bleknar bort lite med tiden kommer den alltid att finnas kvar som ett minne. Enligt Jens är gruppmedlemmarna allt mer upptagna med annat och att döma av vad han säger så kommer de att dra ner lite på musikskapandet. Kanske är det bara bra, de har redan skrivit väldigt många låtar om allt möjligt, och det finns inte hur många ämnen som helst att göra låtar om. Kanske har gruppen nått sin topp. Många har dock inte ännu hört talas om Köttkvarn. Det ligger en outforskad musikdjungel där ute som många är helt ovetandes om. När jag lämnar lokalen där jag pratat med Jens känner jag att har haft riktigt trevligt och jag hoppas att Köttkvarn lyckas så bra som möjligt i framtiden. Även om deras framtid är oklar vet jag precis vad jag ska göra. Jag ska hem och lyssna igenom alla Köttkvarns låtar en gång till.

För mer info om Köttkvarn se deras hemsida: http://www.fulsnyggt.com/kottkvarn/

[Elrik]

HAHA. Kul!

[unispel]

Välskrivet och mycket underhållande.
Inte utan att man blir sugen på att plåga sina trumhinnor med lite köttkvarn i kväll.

[Elrik]

Förresten, fick du någon sorts betyg för det här eller bara en spark på pungen?

[Qvistus]

Bra jobbat!

[ArneB]

Fantastiskt bra! Jag är så smickrad att jag blir alldeles generad.

[pärus]

Najs! Men vilken låt kommer de underbara raderna från?

[Hampus]

Elrik: Min lärare tar aldrig tummen ur arslet och rättar den
Pärus: Jag tror du menar "För lång, För Kort"