[Recension] Fantasy! Old School Gaming

[Skarpskytten]

Tomas Arfert (Saga, Parallell Worlds) har släppt ett nytt rollspel med det smått geniala (och mycket koncisa) namnet Fantasy!, med undertiteln Old School Gaming. På regelbokens baksida finns uppmaningen: "Sätt på dig rustning och hjälm, dra svärdet, tänd din fackla och bege dig in ibland de olycksbådande, mörka ruinerna!". Efter att ha läst Fantasy!s föredömligt korta regelbok känner jag en stark önskan att göra just det. För detta är inget mindre än ett litet rollspelsmästerverk som istället för ett massivt, överlastat regelsystem och ett bakgrundsmaterial så omfattande att det kräver heltidstudier för att sätta sig in försöker lära oss som har glömt det att rollspel kan vara något enkelt, spontant och lekfullt.

Fantasy! är ett ovanligt kort rollspel, med endast 98 luftiga sidor. Därför är det destomer imponerande att det också är komplett spel. Här finns allt som behövs för att kunna (roll)spela: det traditionella ”Vad är rollspel?”-avsnittet, regler för hur man skapar karaktärer och hur karaktärer utvecklas, regler för ”handlingar”, strid och magi, ett spelledaravsnitt, en bunt monster (från orker till ugglebjörnar), en exempelkampanj och ett introduktionsäventyr. Allt är skrivet på ett enkelt och ekonomiskt språk, med väl valda exempel, och en annan ruta som sammanfattar de mest väsentliga reglerna. På köpet får man också en liten essä om Old School Gaming, men mer om det lite senare.

Reglerna är mycket enkla. En spelarkaraktär har fyra egenskaper som har ett värde på mellan ett och tio. Det finns också ett tjugotal förmågor. Spännvidden på förmågorna är stor. Brottning, Gott Rykte, Immun, Skarp Blick, Stridsvana och Övertyga kan anges bara för visa på mångfalden. En ny karaktär börjar med fem förmågor på nivå ett, och som högst kan man höja en förmåga till nivå tio. Karaktärsskapandet i Fantasy! är mer eller mindre klart när man har köpt sina egenskaper och bestämt sina förmågor. Räkna ut kroppspoäng och mana, bestäm lite fluff och utrustning och allt är klart. Det bör ta mellan tio och femton minuter att göra en karaktär. För den late finns några färdiga yrken med förmågor och utrustning samt en handfull färdiggjorda karaktärer.

Reglerna för ”handlingar” går även de i enkelhetens tecken. När man ska utföra något i spelet som inte lyckas automatiskt, så slår man så många tärningar som man har i den mest relevanta egenskapen, och lägger till en tärning för varje nivå i den eller de förmågor som också är tillämpbara. Varje tärning som visar mellan fyra och sex har lyckats, och man ska få mellan en (”enkelt”) och sju (”glöm det”) för att genomföra sin handling. Varje sexa ger en tärning till som man får slå. Om hälften eller mer är ettor så misslyckas man, ”kanske spektakulärt”. Kapitlet om handlingar, som täcker in alla regler i spelet förutom strid, magi och karaktärsskapande och –utveckling, är fyra sidor långt, och ändå känns det som att det täcker in det som kan komma att behövas i den form av svärd- och sandalerfantasy som spelet är gjort för att (roll)spela.

Stridssystemet komplicerar saker något, men inte mycket. Strid i Fantasy! är enkelt och rappt, och systemet uppmanar spelare till kreativitet och list. En spelare som beskriver en attack på samma sätt som hen gjorde förra runda ska straffas med att hens motståndare får en extra försvarstärning. Kreativitit och list ger bonustärningar. Systemet uppmanar alltså spelarna att tänka, inte att tänka regler.

Spelet har som sagt undertiteln Old School Gaming, och på några informativa sidor guidar reglerna läsaren genom grunderna i OSG-filosofin. Grundtanken i OSG är att reglerna ska vara enkla, för att öppna upp för kreativitet och spelarskicklighet, bra flyt och rolig handling. Därför finns det inga regler för att bluffa en stadsvakt eller desarmera en fälla i Fantasy!. En spelare som vill göra detta kan inte bara slå en tärning, hen måste tänka ut en trovärdig lögn eller förklara hur hen gör för att komma åt fällans mekanism genom tre fot sten. Spelarna måste alltså tänka, analysera, bedöma, för reglerna gör det inte åt dem. I OSG-filosofin ingår också att även om spelarkaraktärerna är hjältar, så är de inte odödliga. En del motstånd kommer spelarna inte att kunna övervinna, i alla fall inte första gången, och det gäller för dem att räkna ut när de kan vinna en konflikt eller inte.

Exempelkampanjen heter ”Fjärran dalar” och dessa dalar ligger ”bortom bergen” och är – allmänt beskrivna – en plats med ”grymma […] kungar, galna präster, fallna gudar, mäktiga magiker, demonfurstar och rika handelshus”. Mer konkret "Fjärran dalar" avstamp i staden Morcar, som Afert beskriver på ett målande och levande sätt och fyller med ett förvisso klyschigt men samtidigt intressant persongalleri. Morcar kompletteras med alvernas, dvärgarnas och orkernas närliggande riken. Alla beskrivningar hålls korta, mycket antyds bara, och det myllrar av lösa trådar och uppslag som går att bygga vidare på. På bara några få sidor finns här fler mysterier och äventyrsuppslag än vad som borde vara tillåtet. Här finns något för de som vill röja i grottor fulla med monster och gamla gudar, intrigerera med maktlystna adelsmän, frottera sig tjuvar, hälare och lönnmördare eller lösa urgamla gåtor och mysterier. ”Fjärran dalar” är Sword and Sorcery när den är som bäst. Om Robert E Howard hade läst ”Fjärran dalar” så hade han lett brett och gett Afert en rejäl bodybuildar ryggdunk. Någonstans på ett hak i Morcar sitter Conan, pank och dyster, och läppjar på en billig öl …

Finns det inga invändningar att göra mot Fantasy!? Spelsystemet är kanske väl enkelt, men samtidigt inte primitivt, och är bokstavligt talat gjort för att ändras av den spelledares som så vill. (Afert hade säkert invänt mot en sådan kritik med ett ”it’s not a bug, it’s a feature!”). Min främsta invändning mot innehållet i spelet är äventyret, ”Guden i berget”. Det är ett enkelt grottröj, som OSG-genren kanske främst inbjuder till, men det är lite väl platt. Jag har inget emot en ”dungeon”, men detta är en grotta utan någon större finess. Formmässigt sänker enstaka tryckfel intrycket något. Det känns onödigt, även i en enkel produkt som detta. Illustrationerna lämnar också en del i övrigt att önska. Några av dem är riktigt stämningsfulla, men många är också ganska bleka. (Plus dock för kartorna till äventyret som har den rätta retrokänslan).

Fantasy! är ett rollspel som jag verkligen vill spela, och det är egentligen det bästa betyg jag kan ge något rollspel. Jag är gammal nog för att känna just den form av nostalgi som OSG söker frammana och luttrad nog för att tycka att Drakar och Demoner är alltför ett hopplöst spelsystem att jag någonsin ska vilja spela det igen. Fantasy! är det spel som Äventyrsspel borde ha gjort när det begav sig; enklare, rappare, smartare än vad de någonsin förmådde. Men Fantasy! är inte bara för gamla nostalgiker. Fantasy! är (eller skulle kunna vara) det ingångsrollspel som rollspelssverige har ropat efter i åratal (Mutant UA har varit alltför ensamt här, och är mycket mer omfattande och krångligt än Fantasy!). Jag läser på http://www.rollspel.nu att Fantasy! nu har sålt 300 exemplar. Det är mycket för ett ”indierollspel” – men inte tillräckligt mycket. Gör en kulturgärning – köp Fantasy! och vandra sedan ut i Morcars gränder, utrustad endast med din list och ditt trogna bredsvärd.

[bladerunner_35]

Du borde verkligen kolla in Svavelvinter. Visserligen betydligt mer omfångsrikt än Fantasy men än så länge är jag djupt imponerad av reglerna som i mångt och mycket delar samma grund.

Välskriven recension förövrigt.

[Ulvert]

Bra recension. =) Har beställt spelet nu.

[Skarpskytten]

Du borde verkligen kolla in Svavelvinter. Visserligen betydligt mer omfångsrikt än Fantasy men än så länge är jag djupt imponerad av reglerna som i mångt och mycket delar samma grund.

Det ska jag definitivt göra. Så fort det kommer i trycket (och jag kan ta mig till Malmö).

[Pedersen]

Nu har jag också køpt och læst igenom Fantasy!.
Ett inte mindre æn briljant spel.

[Elrik]

Nu har jag också køpt och læst igenom Fantasy!.
Ett inte mindre æn briljant spel.

Bättre än Homer?

[Pedersen]

Nu har jag också køpt och læst igenom Fantasy!.
Ett inte mindre æn briljant spel.

Bättre än Homer?

I all sin enkelhet så ær det helt klart snyggare æn HoMER på sina stællen. HoMER har dock ett par grejjer som ær klart elegantare æn Fantasy! IMHO.

[Pedersen]

Jag vill førøvrigt också spela Fantasy!.

[guildmaster]

Har en kompis som tydligen gjort vissa av illustrationerna i regelboken. Dennis Gustafsson. Den finns på min Kolla upp lista.

[Skarpskytten]

Dennis Gustafsson.

Några av hans bilder har riktigt bra känsla.

Jag vill førøvrigt också spela Fantasy!.

Om du kliar min rygg, så kliar jag din rygg.

[Pedersen]

Jag vill førøvrigt också spela Fantasy!.

Om du kliar min rygg, så kliar jag din rygg.

Om du spelleder ToC för mig och min kära så spelleder jag dig och din kära i Äventyrsspel gamla pinsamheter?

Deal?!!?

Jag är lyckligtvis en av de få som kan levandegöra skamfläckar som Spindelkonungens Pyramid, Tvillingbergen och Novastenen (enligt mig det bästa äventyr som Äventyrsspel någonsin givit ut om man inte räknar Svavelvinter).
Vässa dina T6:or för du lär behöva dom! Och kom i håg: i Marsklandet kan bara draken höra dig skrika!

[Skarpskytten]

"Fantasy! är etta på SF-bokhandels försäljningslista för rollspel i juni! Tredje månaden i följd. Hurra!"
Källa: FB

[Skarpskytten]

Fantasy! kommer strax att tryckas i en andra upplaga, om någon ville köp men inte hann innan spelet sålde slut. Så vitt jag kan förstå är det samma spel, men med all errata korrigerad och en del mindre putsningar och förtydligande.

[såne]

Som nån som inte läst reglerna utan bara spelar det kan jag säga såhär: Hittills är det väldigt roligt i alla fall.

[Ulvert]

Jag köpte ett ex och blev inte överdrivet impregnerad av det. Jag skänker gärna bort mitt ex till en blivande spelledare om någon sådan finnes?

[Jakob D12]

Hej! Kan du utveckla vad du inte gillade och vilka spel du gillar i så fall?

[Ulvert]

Hej! Kan du utveckla vad du inte gillade och vilka spel du gillar i så fall?

Visst. Regelsystemet var för simplistiskt för min smak, och deras fantasyvärld/raser/monster etc var alldeles för stereotypiska för min smak.

Jag är ganska kräsen när det gäller rollspel (nu för tiden - även jag startade inom hobbyn med gamla klassiska Drakar och Demoner). Min erfarenhet är begränsad till följande regelsystem/världar: Drakar och Demoner (91, Expert & Chronopia), Burning Wheel, AD&D, Gurps, World of Darkness Classic, New World of Darkness, Testament, Call of Cthulhu, Pendragon, The One Ring, Eon, Kult, Dungeons and Dragons, Trail of Cthulhu samt ett par hemmafix/system/världar.

För mig är det viktigt att ett system har hög detaljrikedom men även ett smidigt "flow", d.v.s. att individuella moment (som t.ex. strid eller gårdsbyggande etc) inte tar överhanden/fokuset från från den berättelse som rollpersonerna och SL skapar tillsammans. Av systemen ovan är det Burning Wheel, Trail of Cthulhu och The One Ring som jag anser uppfyller dessa kriterier bäst, om än inte fullständigt. Till mindre del även möjligen Pendragon. Sedan måste man givetvis se varje system utifrån dess spelkontext - ett system formas av sin värld, och vice versa.

Om jag ska göra en liknelse mellan något av dessa spel och Fantasy!, så skulle det rimligtvis vara denna:
Om Trail of Cthulhu är ett glas relativt välsmakande rödvin, så är Fantasy! en burk cola light inköpt på ICA. =)

[Skarpskytten]

En intressant spelrecension (och diskussion): http://www.rollspel.nu/forum/ubbthreads ... Post796912