Hej Ludwig,
Ja, jag tror att kortspelskänslan för mig mycket ligger i den öppna änden, vilket oftast skiljer sig från kortspelsbaserade brädspel på det sättet att ramarna till viss del suddats ut. MtG som du nämner är ju ett sådant, samtidigt så är det där ett ganska vildvuxet spel eftersom det dels är mycket tävlingsfokuserat dels har det ett oerhört stort utbud av kort vilket lätt kan skapa en mindre intressant obalans vid försök på casual.
Förutom Collectible Card Games så har det de senaste året funnits det som FFG kallar för "Living Card Games" vilket innebär att man kan köpa expansioner med givna kort. Dessa har dessvärre fasats ut och FFG pysslar numera endast med co-op-LCG:s såsom Arkham LCG, eller med brädspel. Annars är Game of Thrones LCG och Netrunner två mycket trevliga kortspel varav det första fortfarande "lever" genom dem, det andra genom nysläpp via fans.
Plaid Hat Games har återupptagit ett kortspel som ändrat namn till Ashes: Reborn, och fast att det skulle kunna klassas som ett brädspel så skapar det känslan av ett klassiskt ccg fast med tärningar och många intressanta val. Här är lekarna färdigbyggda och allt så den late kortspelsbyggaren behöver bara packa upp försöka behärska leken.
Därutöver så finns det ett otal kortspel vilka tar oss tillbaka till barn- och ungdomens dagar såsom Star Wars: Destiny (med tärningar), Transformers: Tradable Card Game (samma som CCG fast mer riktat mot barn skulle jag gissa) och Warhammer 40k: Conquest (också ett LCG). Magic the Gathering Commander är här något mycket trevligt som förvisso kräver ett stabilt sällskap på fyra eller fem personer.
Jag skulle säga att kortspelen för mig främst ger en större möjlighet till tematiskt byggda lekar och därmed även en mer personlig upplevelse än brädspel. Med det sagt är tävlingsmomentet något jag gärna drar ner på för att bättre kunna skruva upp på inlevelsen och möjligheten att testa olika galna kortbyggen