Herre Armadiels här

[Zekrish]

Sakta tittade hon uppåt. Hon gnuggade försiktig smutsen och blodet ur sina ögon och stirrade på den magnifika gestalten framför henne. Han var klädd i en rustning av någon ljus metall rikligt utsirad. Insmidda juveler glittrade i ljuset från kristall-lamporna och någon tyst musik hördes i backgrunden. Hans rågblonda hår föll perfekt över hans axlar och hans eleganta fingrar rörde sig utstuderad över tronen armstöd. Men hans vingar. Gode gud hans vingar. Vita som snö sträckte dom sig ut på sidorna av tronen och snuddade vid marmorgolvet. Han var vacker. Nej, inte vacker. Perfekt. Hon hade tyckt att vakten som förde hit henne var underbar men denna man, nej, denna ängel som satt framför henne fick vaktens skönhet att blekna likt en ljuslåga bleknar jämfört med solen.
´´Hur många år är du fylld?´´ hans röst var ljus och lätt men bar med sig en pondus som de högsta prästerna där hemma.
´´11 a-av våra år, 10 av de å-åren som räknas på h-h-heliga Terra´´ hon stammade fram orden och lade sedan snabbt till ´´Herre´´. Hans blick mörknade. Hans vackra och nobla ansikte förvreds i en äcklad grimas och han höjde sin hand mot henne. Hon försökte rygga tillbaka. Vakten höll hennes armar mot hennes rygg och hon sköts istället flämtande framåt. Hon kände hur hennes nackhår reste sig när han uttalade tre små ord medan han smekte med fingrarna över hennes läppar. Sakta och precist tog han fram en kniv ur sitt bälte.
´´Du är perfekt. Med ditt blod säkras vår resa igenom gudarnas rike´´
Hon ville skrika, men hon hade ingen mun.
_____________________________________________________________________________________
Demonprinsen Armadiel är en ytterst fruktad varelse. Med sin hord av änglar och sin stolta flotta söker han nu ny offer. Är det du?

[ArneB]

Jag applåderar din referens till världens bästa novelltitel.