Splinter fleet Lamia

[Loffe]

Den nya dagen håller på att gry. Kompanikapten Demeth Ironhand såg ut över resterna av sitt forna regemente. Vinden drog i en fladdrande tamp av bandaget han hade lindat runt huvudet. Solen skulle snart stiga över kullarna i öster. Kanske skulle förstärkningar komma idag? Men skulle det spela någon roll? Han visste inte, det enda som var säkert var att detta skulle bli ännu en dag av omänskliga prövningar.

Hans kompani hade nåra veckor tidigare blivit skickade att stävja ett uppror på en koloniplanet i utkanten av Ultramar. Planeten hade varit avskuren från kejsarens hand allt för länge och man fruktade att den skulle duka under för utomjordiska ockupanter. Generalstaben hade hört rykten om att både orker och eldars hade intressen i området och eftersom planeten redan huserade en ansenlig mängd människor ansågs det vara av yttersta vikt att försvara den och uprätthålla kejsarens auktoritet.
Vilken dåre han hade varit, han hade anmält sig och sitt kompani frivilliga till uppdraget. De hade enligt honom legat i träningsläger allt för länge. Nu hade de verkligen fått visa vad de gick för.

Allt hade börjat väl, både landsättning och mottagande av det styrande rådet hade gått så bra som någon hade kunnat hoppas. Han hade från rådet fått veta att de hade tappat kommunikationen med några av utkiksposterna i öster. Ingen av spejarna de skickat dit hade återvänt. Demeth gissade att det rörde sig om ett pirat eller smugglar band som försökte skaffa sig fotfäste på planeten men kunde inte vara säker på att det inte var något farligare som eldars eller deras mörkare bröder. Han gav några snabba order om uppdelning av kompaniet. Ena större halvan skulle stanna i koloniområdet och upprätta en stab medan han förde med sig en ansenlig styrka bestående av fotfolk, understödsvapen, trupptransporter samt även 5 Leman Russ tanks. Detta borde avskräcka att utom en fullskalig invasion. Efter att de gett sig av österut började saker gå fel...

-"Kapeten! Kapten!" Ropen väckte honom ur sina tankar. Det var menige Carfied som kom springande. -"Det har börjat röra sig ute i dalgångarna kapten." Jaha tänkte han, då var det dax igen, skulle de klara även denna anstormningen?
-"Väck alla, och fort ska det gå. Jag vill ha varje post bemannad inom 3 minuter." sade han. Den unge soldaten gjorde hornör och rusade iväg igen. Gott gry i grabben tänkte Demeth och återvände till sina tankar.

På vägen ut ur befästnignen hade luften känts klibbig, nästan tjock. Detta var ovanligt på denna planeten som mest bestod av savann eller stepp. Det kändes tungt att andas. Då var det ingen som tänkte på det. Första misstaget... Utposterna skulle finnas bakom en, för denna planeten, större skog. Först i ledet körde stridsvagnarna, dessa mejade ned och föste undan träd med hjälp av sina frontmonterade schacktblad. Mannarna var vid gott lynne och skämtade om vad smugglarna skulle tänka när de fick se en mindre armekår ringa in dem. Demeth stod i toppluckan på sin kommandochimera, han var nöjd med manskapet. De höll god ordning och fart. Knappt ens ett kompani från Cadia skulle kunna göra detta bättre. Efter ett par dagar hade de nått skogens centrum, den hade mer och med börjat likna en regnskog. Några av soldaterna drabbades av andnignsbesvär andra hade tvingats läggas in i sjukvagnarna. Otaliga drabbades av oförklarliga anfall av näsblod eller hostade upp konstiga svarta klumpar. Sjukvårdarna hade fullt upp.
Det var då det första anfallet kom. Plötsligt hade det verkat som om hela skogen runt dem hade vaknat till liv på en gång. Insäktsliknande varelser stora som lejon kastade sig ned från träden över soldaterna. Projektiler kom flygande ut ur buskagen, en hög explosion hördes från de bakra leden. Demeth högg tag i micen till radion och vände sig om, det hade varit en av transport fordonen som exploderat. "Vi är anfallna, slå tillbaka dem!" vrålade han. Kaoset var ostävjligt ,ingen var förberedd på det våldsamma angreppet. Utspridda på en tunn linje kunde de inte slåss effektivt. Så var det plötsligt över, lika snabbt som det hade startat hade anfallet ebbat ut. Kvar fanns bara skriken från de sårade. Ständiga rörelser syntes bakom dem. Närmaste vägen ut ur denna dödsfälla var framåt, de tog snabbt hand om de sårade och fortsatte. Det skulle bli en lång färd till utposten, många anfall av denna sorten skulle följa.

Det var en kraftigt decimerad skara som anlände till det befästa tornet. Det såg övergivet ut, och det hördes inga ljud från det. Snabbt upprättades ett läger runt det och Demeths tekniker började undersökningen. Demeth gick in i tornet, det bar tydliga spår av att ha blivit anfallet. Där fanns stora revor i kontrollpanler och golv som om någon had huggt i dem med kraftklor eller något ännu vassare. Skrik och larm hördes utifrån, ett nytt anfall. Många timmar senare kom skymmningen. Inte många fick sova den natten.

Återigen väcktes han ur sina tankar men denna gången av dånet från stridsvagnarnas kanoner. Han rusade mot tornet och möttes upp av en av teknikerna.
-"VI har lyckats laga radion i tornet kapten."
-"Bra visa mig dit genast!"
På väg mot dörren kastade han en blick ned mot dalgången, han blev aldeles blek. Där ute myllrade det var mörka bepansrade kroppar, alla rusade mot deras utpost. Där fanns varelser av alla storlekar som var som sprungna ur hans värsta mardrömmar, alla kastade de sig mot hans position. Han svepte med blicken och fastnade på en grotesk best i de bakre leden. Detta var det största öevande ting han någonsin hade sett. Med klor gott och väl 5 meter långa och en massa stor som en stridsvagn drev den på de mindre, för att sedan sträcka på sig. Under magen hade den en stor kokong och ur denna välde det fram mängder av mindre krigarbestar. Detta blev för mycket för Demeth. Han rusade in i utposten och högg tag i radion. Stridslarmet utifrån var öronbedövande, han slog på kontrollerna för att de skulle göra honom till viljes. "Kzzzt, bzzt, shhhhhhh. Alpha kolonin, kom."
""VAR ÄR MINA FÖRSTÄKNINGAR?! vrålade han.
Ett ljudligt brak hördes bakifrån, Demeth snodde runt. Upp ur hål i golvet hade 3 ormliknade varelser rest sig. Nu närmade det sig honom med slingrande rörelser.
"Östra utposten, östra utpost, kan ni repetera det senaste? Östra utposten?"
Demeth släppte radion...

Ledare: En Tervigon som fått smeknamnet Lamia
Nuvarande områden under kontroll av horden:
1. Farming Complex +75p
2. Satelite Array +2 init.
3. Farming Complex +75p
4. Satelite Array +2 init
5. Farming Complex +75p

Bonus från Specialscenarion
5x Ratling snipers.
Steal Init 5-6.

Bonus för fluff / rapporter(kvarstående):
Battlereports: 2x 35p
Battlereports 3x 50p
Karaktärsfluff: 0x 15p
Använt:
2x 50p battlereport
1x 15p Karaktärsfluff.

[Ironjens]

Mycket spännande!

[Loffe]

#Objekt 334, Tervigon kodnamn "Lamia".
#Notarie Stoman.

¤Utseende:
"Lamia är lätt att känna igen på storleken i förhållande till den grupp den anför. Den har en massa stor som en Leman Russ, cirka 3m långa klor och ett par horn på huvudet [Det är troligen via dessa som den erhåller sin överlägsna psykiska förmåga.]. Många liknelser med Carnifex genusen finns hos denna och dess likar, de enda egentliga skillnaderna är den förhöjda psykiska förmågan samt att Tervigonen under magen har någon form av livmoder/larvsäck.

¤Syfte:
"Lamias" syfte har under strid visat sig vara ledarskap, psykiskt understöd, samt att fylla ut luckor i leden genom att föda fram nya soldater under stridens gång. Speciellt oroväckande är dess förmåga att få sina underlydande att ignorera allt vad smärta heter. I princip inget mindre än antitank vapen har någon effekt.

¤Kända svagheter:
Den är inte särskillt snabb i förhållande till andra tyrannider, dock är detta något missvisande. Enligt iaktaganden kan den röra sig lika snabbt som ett fordon i samma storleksklass.
I drabbning med Eldars har dessa använt sig av melta vapen med stor framgång. Dock som med alla andra tyranids så efter att en särskillt besvärlig varelse bekämpas verkar det som om den pånyttföds.

¤Rekommenderad åtgärd:
Behandla den som vilken stridsvagn som helst, men använd den dubbla mängden ammunition. Eftersom den är start psykisk rekommenderas kommunikation med bibliotekarierna innan sammanstötning. Annars undvik besten. Dess förmåga att skapa nya krigare kan snabbt vända ett överfall till en mardröm [Läs kapten Puthris logg 3441156.B].

*** Tervigon med catalyst 175p ***

[Loffe]

#Objekt 336, Trygon kodnamn [Ej definerat].
#Notarie Stoman.

¤Utseende:
Vi har haft den stora äran att dissikera en Ravener. Enligt de observationer jag gjjort hittills så är en trygon inget mer än en monsuröst stor version av denna. Uppskattningsvis mäter den upp till 7-8 meter till huvudet i upprest läge. Till kroppen är den ormliknande med stora klor på sina 6 armar.
Den förflyttar sig som en orm med nästan samma hastighet som sina mindre bröder. Dvs ungefär lika snabbt som en leman russ i full fart.

¤Syfte
Vi har ännu inte funnit dess syfte i strid men av utseendet att dömma är min bästa gissning att det handlar om skocktrupp. Troligen kan den som sina mindre kusiner gräva tunnlar.

¤Kända svagheter
Den är som de andra mosterbestarna känslig för antitankvapen. Allt annat är mer eller mindre bortkastat. Kraftnävar borde ha önskat resultat, så läng de för chansen att slå den. Varelsen är allt utom långsam.
Dess storlek gör det dock lätt att se och beskjuta den. Den kan svårligen gömma sig på slagfältet och borde skjutas innan den kommer för nära.

¤Åtgärd
Fler observationer krävs.