#3: Yersinias Pale Riders feat. The Decadancers vs Hamster

[Ironjens]

Vilken dag, dagboken, vilken dag. Det började med att The Decadancers hade lovat att frammana sitt största fan, jättedemonen Månz Selmerhell. Så de tog plats i ett ruinerat uthus och började mässa medan vi stod utanför med våra hojar och hängde. Mäd Mats gjorde lite koola tricks medan Ben och Jerry riggade upp en fet ljudanordning som tydligen skulle hjälpa till att locka fram Månz.

Då började vi höra ett konstigt rasslande ljud från horisonten. Jag trodde första att jag hade fått kackerlackor i hjälmen precis som på ewokplaneten vi besmutsade förra året men det var det inte. På väg mot oss kom massor av insektsmonster!

Vi fick inte riktigt igång våra hojar så vi stod mest och pepprade loss med våra bolters samtidigt som Decadancers och deras roadies pepprade loss med sina ljudvapen. Det var rätt mycket som sa splatt, bland annat det största läskiga monstret med vingar, huga. Men hallå, vi hade ju de onda gudarna på vår sida liksom. Det var väl klart att det skulle säga splatt om allt som kom i närheten.

Månz Selmerhell exploderade ur squad Hallons olycklige förkämpe och stod och vrålade lite åt insekterna som tyvärr inte var särskilt imponerade…

Men när det rusade in genrövare från kanterna var de lite för många och när två av pale riders samtidigt fälldes av något slags spottkanoner (äckligt rymdinsektspott då alltså, inte schysst segt nurgelslem) skrek Mäd Mats att det var dags att tanka, så vi stack.

När vi hade kommit tillbaka så fanns det inte ett spår av våra polare. Mats säger att de har blivit uppätna. Månz hade bara lämnat en klump ektoplasma efter sig den fegisen. Som tur är så kan jag ju se bakåt i tiden (okej, jag sumpade framtidstentan i biblioteksskolan, men baktiden tog jag med full pott) så jag såg squad Chockrosas utplåning och squad Hallons stolta sista strid. Över huvud taget hände det mycket märkliga saker.

Framförallt verkar filen med ”National Geographics fakta om Tyranider” som vi snodde av några Ultramarines för 50 år sedan inte alls stämma överens med verkligheten. Det kan ju orimligen vara så att filmen har fel, de måste ha utvecklats alldeles nyligen.

Ganska läskigt kära dagbok. En annan nöjer ju sig med att åka runt och hata i tio tusen år…

Puss och slick din Nurgleprick!